it dosen't matter if I fake it or if it's real
Vill hällst inte prata om det nu, är så jävla sick på detta nu så jag skiter i det snart, (inte bloggen) ska det vara så svårt att tycka om någon och ha medlidande i alla fall?! Jag har väl inte anstängt mig särskillt mycket, eller gjort särskillt mycket heller, men jag är väl också en människa eller?! Jag har väl också rättighet att må dåligt? Jag vill inte prata om allt till alla, det är bara en i hela världen som vet allt om mig och så ska det vara också! Jag tänket inte gå och prata med alla baa för att allt är löst, men det är ju inte löst. Inte för mig, men ven f*n bryr sig?
Ingen, inte någon, ingen alls men jag ska inte heller bry mig, eller det gör jag knappt redan kommer inte bli något kvar av mig om det ska fortsätta såhär. Jag kommer bara att bli en sån där livlös människa, som är som ett skal, inte känner några kännsor, ingenting är på riktigt allt är fake. Är rädd att jag redan är sån, och det är förståss inte mitt fel men jag känner inget, inget under hela dagen. Sen på kvällen går jag och lägger mig och allt går sönder, allt som jag byggt upp som skydd under dagen försvinner, rasseras totalt.
Behöver nog inte skriva mer, vill bara prata med någon, inte vem som hällst, jag vill prata med en speciell men det är svårt för jag kan inte, jag kan inte förklara varför jag inte kan, för jag vet inte.
Men en sak är så in i h*lvete säker! Att jag inte kan prata med någon dum psykolog och att jag kommer att klara det själv, även om det är svårt nu.
Kommentarer
Trackback
